hundar

Alldeles för ofta träffar man på lösa hundar, både på ön och i Näsby. Mellan 1mars och 20aug får du inte ha din hund lös om du inte har den i din omedelbara närhet och har total kontroll över hunden.Detta är främst av hänsyn till vilt, som har ungar, men också av hänsyn till andra tamdjur, hundar och katter, samt människor,både barn och vuxna, som upplever obehag.
Följande text hämtad på naturvårdsverkets hemsida.

Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.

Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden 1 mars till 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel. Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns däremot inte i lagstiftningen förutom i rennäringslagen som i vissa fall kräver att hundar hålls i band eller instängda.

Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande.



Även annan tid på året måste hunden hållas under sådan tillsyn att den hindras från att förfölja vilt. Det innebär att hunden får vara lös inom synhåll, förutsatt att du kan stoppa den eller kalla in den om den stöter på ett vilt djur. Om du inte kan det ska hunden gå i koppel eller i lina. En lösspringande hund i naturen får kopplas av en jakträttshavare. Det är ofta markägaren, eller någon som företräder henne eller honom.
Om hunden inte går att fånga riskerar den att bli skjuten. En hundägare har ett strikt ansvar att hunden inte orsaker ”skador eller avsevärd olägenheter”. Det gäller inte bara vilt utan även till exempel betande tamdjur. Även en hund som inte biter djuren, utan bara jagar dem i en hage, är ett exempel på en skada eller olägenhet.